Oj, vaknade precis. Har för första gången på 3 dagar varit utanför dörren (förutom de 50m till brevlådan igår). Var och handlade lite mat för det hade sinat i kylen, ingen kunde handla åt mig igår så då sa Anton att han kunde göra det efter jobbet idag, men nu slipper han det. Jag vill ju inte be honom om något egentligen, han är sista utvägen liksom.

Iallafall, jag var och handlade och det tog mycket på krafterna. Åt lite sushi som jag köpt med mig hem och sedan däckade jag i soffan. Har nu sovit i 2h. Behövde nog det med tanke på febern, men är inte piggare för det. Ska gå och ta en alvedon nu så jag piggnar till. Vill ju gärna gå på onsdagsfikat. Får se om det finns några krafter till det, just nu är jag mycket skeptisk.

Yeh! Ikväll är det Greys-premiär :)

Sitter här och funderar. Hur kan det komma sig att när man är sjuk mår man bättre på kvällarna och varför är febern då lägre. För att sedan vakna dagen efter och åter må pyton med febern på topp igen. Och hur kan de komma sig att man bara kan ha ont på ett ställe i taget.

Jag har nu i samband med influensan haft huvudvärk och igår var det migränliknade och smärtsamt. Men när huvudet värkte så in i bomben, var mina magsmärtor knappt där.

På tal om magsmärtor, igår när jag hade så ont i huvudet önskade jag hellre magsmärtor istället. För magsmärtor är något jag vet, något jag är van vid, det är Jag. Jag är inte jag utan mina magsmärtor. Även om sjukdomen är ett helvete på jorden har jag lärt mig att leva med den, det är roligare att älska sin sjukdom än att hata den.

Jag som är ett planeringsfreak har lärt mig att inte planera för långt fram, jag kan prelminärboka saker, men jag kan en timme innan ligga totalt däckad av smärtorna. Inte alla förstår detta utan blir sura när man inte vill planera, då får de bli det då. Det tar ändå för mycket kraft att orka bry sig vad folk tycker och anser - jag är den jag är, jag tycker om dessa saker och så är det bara. Tur att vi alla är olika. Men jag har tur att de flesta i min närhet förstår, de accepterar mig och de vet om sjukdomen och hur mycket den påverkar mitt liv.

Så inte värt att planera för mycket, man blir bara besviken sen när man inte kan vara med. Men jag är ju sån att jag gärna inte missar något, det ska till otroligt mycket smärtor för att jag inte ska ge mig ut och ha roligt, jag vill leva och det tänker jag banne mig göra trots min sjukdom.

Kom och tänka på en annan sak gällande sk. vänskap, men det skriver jag inte här.

På fredag bär det av långvägas - till Borås för att träffa Jenny och Frida. Ska bli så kul. Jag har inte träffat tjejerna på länge. Frida träffade jag iofs i augusti förra året när jag var och hälsade på henne i Växjö. Det var samma tillfälle jag blev påkörd av en cyklist. Hemsk upplevelse det där och vilken ångest jag hade en vecka efter det trots att det inte var mitt fel. Gick länge efter det och gick igenom händelsen i huvudet, men nej jag gjorde inget fel. Jag stod still. Jenny har jag inte träffat sen vi tog examen, eller iallafall den sommaren. Tror inte det vart senare. Oj, vad tiden går, om några månader är det 2 år sedan vi var klara arbetsterapeuter. Jag saknar studietiden, vi hade så roligt då. Lite träligt att alla är utspridda så man inte ses så ofta längre. Tur att det ändå finns telefoner och facebook så man kan hålla koll på varandra.

Kom och tänka på Galenskaparna, de framförde ett stycke som hette "Borås, Borås". Jag kan höra den i huvudet... haha. Måste leta upp den på YouTube sen. Borås är en mysig stad. Där här jag vart så många gånger tidigare för det ligger ju så nära Jönköping och familjen har ju gamla vänner som vi känt från barndomen där, eller de bor ju Bollebygd, men närmast stad är ju Borås.

Nu är det bara att hoppas att jag blir frisk och att tågen går som de ska på fredag :/.

Galenskaparna med "Borås Borås"; http://www.youtube.com/watch?v=MT0ifTYdbPg

Hittade också denna med Magnus Betner :D; http://www.youtube.com/watch?v=LFs2F9YI920&feature=related