Det är ingen bra vecka alls och det bler ju inte bättre efter gårdagens besked. Jag har ju sagt det förr och jag säger det igen, JAG HATAR CANCER! Livet är så orättvist och efter gårdagens besked kommer minnerna tillbaka, älskade mormor och morbror, saknar och älskar er så mycket!   

Jag har flera nätter den senaste tiden drömt om att olika människor får cancer - jag själv och folk i min närhet. Jag har vetat tidigare att det ofta finns en dyft av sanning i mina drömmar, så också denna gången.

Tänker på en av mina bästa vänner och hennes familj. Min väns mamma har nämligen fått besked om att hon har cancer  . Jag lider så med dem. Jag vet precis hur det känns - oron, hjälplösheten.

En dag i taget, att hoppas på det bästa, på behandling med operation, cellgifter, strålningar och att detta kommer att fungera trots att cancern upptäcktes sent. Hoppet är det sista som lämnar en.   

Jag möter en del med cancer i mitt yrke, senast idag. Jag hanterar det, går vidare, men jag visar empati och förståelse. Det är dock en viss skilland när den drabbade eller dess anhörig är någon man känner väl.

Att jag har mina egna bekymmer och problem är bara en bagatell just nu. Jag har mitt halsband på mig där det står "strength" och "hope". Det är två bra ord.

-------------------------------------------------------------------------------------------------

www.cancerfonden.se