...men ibland har man inget val. Har man ingen som kan skjutsa en och dessutom "för sjuk" för att ta sjuktaxi så finns det inget alternativ. Första gången jag ringer 112 och ber att en ambulans kommer, hon var inte så direkt trevlig i telefonen heller och frågade " har du ingen som kan köra dig", va tror hon, då hade jag väl inte ringt efter ambulans. Jag skulle gärna slippa vara sjuk och slippa åka ambualns.

Tog, en timme innan ambulansen kom och jag låg halvt deckad på hallgolvet, ambulanspersonalen var jättegulliga iallafall och även hon som tog emot mig på gynakuten, sjuksköterska/barnmorska va hon nu var. Lite prover togs och jag fick snabbt komma in till en läkare, en läkare som jag inte tyckte om. Henne vill jag helst inte gå till igen, kanske hon hade en dålig dag, får tro att hon hade det eller bara var trött. Klockan var ju som sagt inte så mycket. Efter anamnes och undersökning konstaterades det vanliga - endosmärtor. Dock fanns inte cystan på vänster äggstock kvar så kan mycket väl varit den som spruckit, och det betyder helvetes smärtor.

Vilade sedan en timme efter då mina ben knappt bar mig, sen ringde den trevliga sjuksköterskan/barnmorska eller vad hon nu var efter en truck som kunde köra mig till apoteket. Lite komiskt faktiskt, hörde när hon ringde och hon sa att en DAM här behöver skjuts till apoteket... Haha, jag, en DAM, endast 26 år. En trevlig man som körde trucken iallafall.

Sen skulle jag ringa efter en sjuktaxi hem, men de gick sig inte. "Du måste ha sjukintyg eller att avdelningen du var på ringer efter taxi, du får gå tillbaka dit", sa en ganska otrevlig röst. Va tror dem egentligen?! Men jag antar att de är folk som myglar så på ett sätt bra att de inte beviljar sjuktaxi hursom. Jag orkade iallafall inte gå tillbaka till andra sidan sjukhuset så tänkte ta bussen hem, men ute vräkte det ner så ringde en vanlig taxi, blev 30 kr dyrare än sjukresa så det var egentligen inte så farligt. Nu är jag hemma igen och hoppas att smärtorna ska försvinna snart, samvetet säger att jag ska gå och jobba imorrn, men min kropp säger emot. Vi får se hur det ter sig.

Nu ska jag nog vila lite. Har vart en lång natt med mycket smärtor.