Är ju sjukskriven nu och även om jag vet att det är "rätt" känns det tungt. Jag missar allt roligt nu för jag orkar inte helt enkelt, min kropp är totalt utmattad - det känns som om jag har sprungit ett marathon med influensa i kroppen.

Jag missar afrodansen, kvällens roliga fest, lägenhetsvisningar, innebandyträning och övrig träning, jag missar onsdagsfikat, dejter med C, besöket hos L o E i Knivsta, utbildningen på HUL på torsdag där jag skulle träffat mina gamla kollegor från Enköping osv. Även nästa helgs Jönköpingsresa har blivit inställd. Känns så surt och så tungt, jag missar allt.

Jag vill inte vara sjukskriven mer, men jag klarar inte att gå tillbaka till jobbet heller, det funkar inte så som jag mår nu. (men tro mig det är inte pga jobbet jag är sjuk, dit vill jag tillbaka så fort som möjligt).

Man ska lyssna på sin kropp, varför gjorde inte jag det?! Jag lät det gå för långt.

Nu ska jag kämpa mig upp igen, även om det kommer att bli svårt. Jag ska, men först ska jag få bukt på sömnproblemen och börja sova ordentligt. För grundstenen till liv är mat, sömn m.m - de basala behoven.

Jag hoppas att ni finns där vid min sida och stöttar mig igenom detta. Jag erkänner, jag klarar det inte själv.