"Jag tävlar om ett presentkort värt 200kr hos Babyfiltar.com, hos Familjen Pettersson.
Tävlingen hittar du HÄR"

...är när man i uppförsbacke lätt cyklar förbi en annan som kämpar uppför backen.

Idag har magen vart ett helvete, men men. Va kan jag göra. Imorrn kan jag hämta ut medicinen och tänker börja med den på måndag för jag ska till Stockholm i helgen och då har jag inte tid att på dåligt pga. en ny medicin.

"Var inte rädd för motgångar.

Kom ihåg, det är i motvind som en drake stiger"  

(Vet ej vem som skrivit) 

Man ska inte jubla för tidigt, men jag har iallafall fått 4a bra månader, Sprutan Enanton var inte sprutan från himmelriket, inte särskilt länge iallafall. Jag är nu sämre i min endometrios. Har misstänkt något i över en vecka, haft mer ont i magen och i alla lederna i kroppen. Lite andra saker också som jag inte vill nämna här.

Idag var jag hos gyn, det var inte inbillning, endon har tagit grepp igen - ny cysta, massa bukvätska och det verkar som om höger sida av tarmen har växt fast i höger äggstock och livmoder (sammanväxningar).

För en stund var jag nästan redo att ge upp, luften gick ur mig efter det besöket, men när jag kom till jobbet kom en vän på besök och jag fick prata av mig lite, det behövdes <3.

Ny medicin, en liknande medicin som sprutan fast i tabletter och starkare. Hormonspiralen ska vara kvar tills vidare och en MR (magnetröntgen) är beställd. Medicinen är ny i Sverige och därför går den inte på högkostnadskortet, det är "tunga" pengar. För min sjukdom och de mediciner jag måste ta (köpa) bör jag jobba heltid för att få ekonomin att gå ihop. Men just för min sjukdom kan och orkar jag inte jobba heltid. En ond cirkel.

Jag får vara glad för den tid som varit - jag har haft ett liv utanför jobbet utan att däcka när jag kommer hem. Har gått upp till 85% från 75% och skulle börja jobba extra som undersköterska. Jag har börjat sjunga i kör och kunnat träna.

Men pga. min ledsmärta har jag inte kunnat träna på över en vecka.

Nu ska en dag tas i taget. Jag ska kunna jobba 85%, det är liksom bara en halvtimme extra av dan. Jag kanske inte kan träna så mycket igen, men förhoppningsvis kunna fortsätta vara med i kören.

Nu är det bara att hoppas att jag inte blir ännu sämre, eller att jag får jobbiga biverkningar av den nya medicinen så gör att jag inte kan leva ett "normalt" liv.

Ja, det var en motgångars dag idag.

Jag tävlar i Teskedsmamman tävling på "Mamma med 4 busungar"

Kommer bara in och säger ett snabbt hej.

Mitt internet krånglar en del, kan inte kolla fb, andras bloggar, nyheter, ingenting utan att det hänger sig. Men bloggen kom jag in på...mysko. Nu har jag precis ätit lunch, det blev idag flygande jacob, men utan jordnötter (allergi) och tyvärr utan bananer då jag glömt köpa detta. Men maten blev god, som vanligt om jag får skryta lite. Blir nog en liten kaka till efterätt, gjorde vinbärsrutor igår, de är ju bara så underbart goda. Sen ska här monteras möbler, bokhyllor.

En anna sak, sjöng med kören i kyrkan idag och innan vi skulle börja pratade jag med en annan tjej, hon är väl kanske 35 eller något. Strunt samma, hon är en av de jag pratat med mest. Vi diskuterade röster och jag nämnde att jag inte gillar att höras för jag är så osäker på min röst fortfarande. Då sa hon, att min röst hörs, och det är en fin röst. Den skulle bli ännu finare om jag vågade sjunga ut. Blev glad av denna kommentar, liksom en bekräftelse. För visst har jag hört mig själv (lite skryt till) sjunga bra och jag har många gånger kunnat blomstra ut och då går det bra. Då sjunger jag bra, men det var ändå skönt att höra någon annan säga det också. För man hör ju sin egen röst på ett annat sätt. Men jag tror att jag inte kommer att våga sjunga ut till 100 %,  aldrig att jag kommer att sjunga solo tex. Jag är på tok för osäker på min röst för det. Men i kör, att sjunga med andra, där vet jag att jag passar.

Hej svejs och på återseende.